Intervju med Ahmed Abdirahman om politiskt deltagande bland olika befolkningsgrupper i Sverige

Politiskt deltagande är en grundsten i en fungerande demokrati. Men engagemanget varierar ofta mellan olika samhällsgrupper. Stadsdelen Järva utanför Stockholm – där en stor andel invånare har utländsk bakgrund – illustrerar både möjligheterna och utmaningarna med ett inkluderande medborgarengagemang. För att fördjupa förståelsen av dessa frågor har vi pratat med Ahmed Abdirahman, grundare och vd för Stiftelsen Järvaveckan – som driver ett av Sveriges största demokratiska forum som verkar för att minska avståndet mellan medborgare, beslutsfattare och makthavare.

Stiftelsen Järvaveckan en partipolitiskt obunden stiftelse som samlar människor för samtal över sociala, ekonomiska och politiska gränser. Genom initiativ som det årliga evenemanget Järvaveckan och Järvaveckan Research har Ahmed och stiftelsen lyft fram röster som sällan hörs och bidragit till att stärka kontakten mellan människor och samhällsinstitutioner. Hans arbete ger värdefulla insikter i hur man kan öka det demokratiska deltagandet bland grupper som riskerar att hamna utanför det demokratiska samtalet – och hur man kan se till att alla får vara med och påverka framtidens demokrati i Sverige.

Image

Vilka trender ser du när det gäller politiskt deltagande bland olika befolkningsgrupper i Sverige¹? 

Under de senaste åren har vi börjat förstå det politiska deltagandet bland olika befolkningsgrupper i Sverige på ett mer nyanserat sätt. För första gången har vi på Järvaveckan Research brutit ned valdeltagandet utifrån födelseland och etnisk bakgrund, med fokus på sex av de största befolkningsgrupperna i Sverige med ursprung utanför Europa: somalier, eritreaner, etiopier, syrier, irakier och iranier. Av Sveriges totala befolkning på 10,6 miljoner är cirka 2,2 miljoner utrikes födda. Men gruppen är långt ifrån homogen. Drygt hälften – 56,6 procent – är födda utanför Europa, och av dessa har en klar majoritet sina rötter i Asien (68,4 procent) eller Afrika (20,2 procent).  Inom den asiatiska gruppen står Syrien, Irak och Iran tillsammans för 53,4 procent. Motsvarande siffra för den afrikanska gruppen är 59,5 procent, där Somalia, Eritrea och Etiopien dominerar.  Tillsammans representerar dessa sex ursprungsländer nästan hälften av alla utomeuropeiskt födda (48,6 procent) och 27,5 procent av samtliga utrikes födda i Sverige.²

Vårt mantra är enkelt: det vi kan mäta, kan vi också förbättra. Och mätningarna visar ett tydligt mönster – valdeltagandet bland svenska medborgare födda utanför Sverige, liksom deras Sverigefödda barn, ligger genomgående under det nationella genomsnittet (se figur 1). Men det är inte hela bilden. När valdeltagandet i riket går upp, följer dessa grupper med. När det sjunker, sjunker det även bland dem. Det visar att det generella politiska engagemanget i landet påverkar alla.

Image

Vi såg också att kvinnor röstar i högre utsträckning än män – ett mönster som känns igen globalt. Trots det når valdeltagandet sällan upp till det nationella snittet, inte ens bland de grupper inom Sveriges etniska minoriteter som uppvisar högst deltagande. Det här gapet är oroande i ett land som gärna framhåller jämlikhet och delaktighet som grundläggande demokratiska värden.

Vår kartläggning utmanar också föreställningen att svenskar med utrikes bakgrund automatiskt lutar åt vänsterpolitiska åsikter. I frågor som rör lag och ordning, till exempel, ser vi att många grupper förespråkar hårdare straff. Det finns en frustration över ökande brottslighet och vad man uppfattar som alltför milda domar. Dessa åsikter är inte extrema – de speglar människors verklighet.

Vilka är de största hindren för ökat politiskt deltagande – och hur kan de övervinnas? 

Ett av de största hindren är att man inte ses som en självklar del av väljarkåren. Politiska partier förbiser ofta dessa grupper och misslyckas med att engagera dem på ett meningsfullt sätt. När människor inte känner sig lyssnade på eller inkluderade, minskar viljan att delta. Diskriminering finns inom många områden – inte minst på arbetsmarknaden – men rösträtten är ett av få verktyg där varje röst väger lika tungt. Röstning är något som både måste värnas och uppmuntras.

Vissa har heller inte med sig någon erfarenhet av demokratiskt deltagande. En del nyanlända kommer från länder där val inte har förekommit på decennier – eller där val saknar trovärdighet. Det påverkar naturligtvis tron på att rösten faktiskt gör skillnad.

Socioekonomiska faktorer spelar också en betydande roll. Valdeltagandet ökar med både utbildningsnivå och inkomst ³. Vid EU-valet 2019 röstade endast 47 procent av svenskar med en årsinkomst under 200 000 kronor, jämfört med 68 procent bland dem som tjänade över 400 000 kronor (se figur 2). Denna skillnad går igen i alla grupper, oavsett bakgrund.  

Image

Ett problem är att personer med utrikes bakgrund – oavsett om de är födda i Sverige eller utomlands – ofta blir föremål för politiska och mediala debatter där fokus ligger snävt på migration, integration eller kriminalitet. Allt oftare vävs även ämnen som arbetsmarknad, jämställdhet och värderingar in i samma diskurs. Resultatet blir att denna grupp ofta hamnar mitt i det politiska rampljuset – vilket riskerar att skapa utanförskap eller misstro.

Språket nämns ibland som ett hinder, men vi menar att det egentliga problemet är hur politiken kommuniceras. När debatten blir för teknisk eller inte kopplar till människors vardag, tappar många intresset – inte för att de inte förstår svenska, utan för att de inte känner sig tilltalade. Även om språkbarriärer ofta lyfts som förklaring upplever vi att många svenskar med utrikes bakgrund faktiskt har goda kunskaper i svenska. Uppfattningen att så inte är fallet bygger mestadels på anekdoter, inte på gedigen forskning.⁴

Samtidigt är det värt att nämna att vissa partier har börjat ta dessa grupper på större allvar. Efter att länge ha riktat in sig på traditionella väljargrupper – som äldre eller landsbygdsbor – börjar man nu se svenskar med utrikes bakgrund, särskilt de med ursprung utanför Europa, som en egen och mångfacetterad väljargrupp som förtjänar ett mer riktat tilltal. 

Ser du någon skillnad i politiskt deltagande mellan första och andra generationens invandrare? 

Ja, generellt sett tenderar personer som är födda i Sverige med invandrade föräldrar att rösta i högre utsträckning än de som själva har invandrat. Det är inte så konstigt – de har vuxit upp här, gått i svenska skolor och känner oftare en starkare tillhörighet (se figur 3).

Image

Men så ser det inte alltid ut. I vissa grupper, som bland svensksomalier, såg vi nästan ingen skillnad i valdeltagande mellan generationerna vid riksdagsvalet 2022. Faktum är att vissa i andra generationen kan känna sig mer distanserade än sina föräldrar – fångade mellan identiteter och inte fullt ut accepterade i något sammanhang. Det pekar på ett djupare problem: vi riskerar att förlora en hel generation väljare om vi inte skapar verkliga möjligheter till inkludering och engagemang. Och utan nedbruten data skulle vi inte ens veta var dessa deltagandeskillnader uppstår.

Det är också viktigt att komma ihåg att identiteter och åsikter förändras över tid. Det finns en tendens att se svenskar med utrikes bakgrund som något statiskt – att reducera dem till ursprung eller kultur. Detta drabbar särskilt personer födda utanför Europa. Men precis som alla andra formas deras synsätt av tid, sammanhang och livserfarenhet.

Image

Vilka faktorer påverkar de generationsskillnader vi ser i medborgerligt engagemang?

En avgörande faktor är hur länge någon har bott i Sverige. Många som kom hit på 90-talet eller i början av 2000-talet har nu tillbringat större delen av sina liv här – men betraktas ändå ofta som outsiders. Den känslan av utanförskap försvinner inte bara för att man pratar flytande svenska eller har svenskt medborgarskap.  

Familjestrukturer spelar också roll. I många hushåll samsas tre generationer med olika syn på samhälle, identitet och politik. Trots det uppmärksammas dessa skillnader sällan av politiker eller journalister. Vi ser dem tydligt i våra undersökningar, och vi menar att de borde lyftas i det offentliga samtalet.  

En annan viktig faktor är representation. När unga inte ser personer som liknar dem själva i inflytelserika positioner, påverkar det deras känsla av att kunna påverka. Därför är det också viktigt med synlighet och starka förebilder.

Vilka strategier har varit mest framgångsrika för att öka det politiska engagemanget? 

På Järvaveckan möter vi människor där de befinner sig. Vi skapar flera ingångar till engagemang – via musik, mat och kultur – och väver sedan in samtal om demokrati och politik. Många unga kommer dit för artisterna, men går därifrån efter att ha pratat med en politiker, en polis eller en representant från näringslivet.  

Image

Vi har också översatt politiska tal till andra språk när det har behövts – även om många förstår svenska betydligt bättre än vad som ofta antas. Det viktigaste är inte bara att göra innehållet språkligt tillgängligt, utan att det också är relevant och begripligt i sitt sammanhang.  

Vi genomför regelbundet enkäter bland boende i hela landet för att ta reda på vilka frågor som är viktigast för dem – det kan handla om arbete, bostäder eller trygghet. Den kunskapen hjälper oss att minska avståndet mellan politiska partier och väljare som sällan känner sig representerade. Människor vill bli hörda i många olika frågor – inte bara migration eller integration. De bryr sig om skatter, miljö, jämställdhet, entreprenörskap och mycket mer. Det har bidragit till att utmana bilden av människor med utrikes bakgrund som en enhetlig grupp.

Vilken roll spelar verksamheter som Stiftelsen Järvaveckan för en mer inkluderande demokrati?

Vår styrka som samhälle ligger i förmågan att samarbeta över olikheter. Men det kräver fysiska mötesplatser där människor kan träffas, samtala och bygga förtroende. Järvaveckan är just en sådan plats. Bara under 2024 tog vi emot över 60 000 besökare och 300 deltagande organisationer från civilsamhälle, offentlig sektor och näringsliv. 

I ett starkt segregerat och alltmer individualiserat samhälle – där många svenska hushåll består av ensamboende⁵ – är sådana möten ovärderliga. De gör det möjligt att se varandra som människor, inte som statistik eller stereotyper. Den mänskliga kontakten, mer än något annat, kan förvandla apati till engagemang.

I grunden handlar demokrati inte bara om att rösta. Det handlar om att höra till. Och tillhörighet börjar med att bli sedd, hörd och uppskattad.

Nästa upplaga av Järvaveckan äger rum den 11–14 juni 2025 på Spånga IP i Stockholm.

Image